Kritik mot svensk hockeys utveckling: ”Vi saknar sisun”
I en tid då svensk hockey fortsätter att kämpa för att behålla sin plats bland de ledande nationerna i världshockeyn, lyfts ett centralt problem fram av veteraner och experter. För många är det tydligt att det svenska landslaget inte längre producerar de spelare som det en gång gjorde, särskilt i de avgörande matcherna. Jimmie Ericsson, en profil från Svenska Hockeyförbundet och tidigare landslagsforward, markerar tydligt att landets hockeysystem behöver en skärpning för att återfå den mentalitet och den ”sisun” som krävdes för att vinna stora matcher. Trots att han har släppt puck och klubba, engagerar han sig fortfarande starkt för svensk hockey, men är samtidigt kritisk till utvecklingen.
Han pekar på att de unga talangerna formas på ett sätt som inte gynnar den tävlingsanda och det lugn i pressade lägen som krävs för att lyckas på högsta nivå. Ericsson påstår att många spelare utvecklas med fel fokus, där individuella prestationer värderas högre än lagets framgångar. Det här påverkar framförallt i viktiga ögonblick, exempelvis i semifinalen mot USA under senaste VM, då Sveriges insats vacklade trots starka namn på papperet. Han menar att Sverige ofta faller igenom i kritiska lägen eftersom spelarna saknar just den mentalitet som krävs för att höja sig när det gäller som mest.
En annan stor kritik handlar om hur unga spelare formades under de senaste decennierna. Ericsson efterlyser en förändring i hur man ser på utveckling på ungdomsnivå, där spontanidrott, tävlingsmoment och långsiktig träning måste prioriteras högre. Han hävdar att tidig toppning av unga talanger kan ha motsatt effekt, vilket leder till att färre når toppen och ännu färre beständigt håller sig kvar. Han vill att Svenska Talangligan ska bli en plattform att utveckla den mentala styrkan för nästa generation, snarare än att bara fokusera på teknik och fysik. En exempelvis förbättrad träning av hockeyutrustning och ishockeyskor kan göra skillnad för framtiden, men det kräver ett samlat engagemang.
Svensk hockeys historiska misslyckanden och vägen framåt
För att förstå problematiken är det viktigt att blicka tillbaka på Svenska Hockeyhistorien. Sveriges glansdagar, under exempelvis 1990-talet och början av 2000-talet, präglades av en mentalitet där ”sisun” — en tyst, internaliserad strävan att alltid prestera på topp — var en självklar del av kulturen. Då var det inte ovanligt att spelare som Peter Forsberg och Nicklas Lidström satte Sverige på världskartan genom sitt ledarskap och sin outtröttliga vilja att vinna. Men under de senaste åren har den kulturella aspekten kommit i skymundan.
Forskning och intervjuer med ledande figurer inom Svenska Ishockeyligan indikerar att det finns ett tydligt behov av att stärka den mentala delen av träningen, inklusive att lära unga att hantera både medgång och motgång på ett sunt sätt. Det handlar inte bara om puck och klubba, utan även om att bygga en stark mentalitet och competitivitet. Förändringen kräver resurser och ett kulturbyte som omfattar både tränare, föräldrar och själva spelarna.
En konkret exempel är det rådande seriesystemet i Sverige, där många menar att det behöver reformeras för att bättre spegla hockeyns krav på spetskompetens — genom att exempelvis införa fler matchutmaningar för de yngre, eller skapa tydligare vägar för talanger att växa inom klubbarnas organisationer. Detta har också diskuterats mycket under 2025, då flera hockeyexperiment visat att ett mer inkluderande och konkurrenskraftigt seriesystem kan stärka svensk hockey i framtiden. Läs mer om detta i Hockeypuls förslag och Hockey i Fokus.
Hur svensk hockeys ungdomsstruktur behöver förändras för att återuppliva ”sisun”
I ett samhälle där ungdomshockeyn ofta domineras av kommersiella intressen och tidig specialisering, krävs en ny syn för att revitalisera svensk hockeys landslag. Ericsson menar att den nuvarande strukturen ofta fokuserar på att snabbt ta ut de mest talangfulla spelarna, men glömmer bort att bygga den mentala styrka som kännetecknar de mest framgångsrika hockeyspelarna genom tiderna.
Medan svenska hockeyskolor traditionellt har fostrat många talanger, saknas ibland en helhetssyn som inkluderar:
- Spontanidrott — att spela på gatan eller i skogen för att främja kreativitet och självständighet.
- Tävlingsmoment — att lära sig hantera press och att vinna eller förlora med värdighet.
- Långsiktig utveckling — att satsa på spelare som utvecklas i sin egen takt och inte stressas till tidig topp.
Det är därför avgörande att skapa ett nytt system för ungdomsverksamheten. Ett exempel är att ge fler unga chansen att spela i de högsta ungdomsligorna, exempelvis Svenska Talangligan, där fokus kan ligga på både teknik och mental träning. Dessutom bör klubbarna GitArt för att särskilt identifiera förmågor som kan utveckla den mentala styrkan, istället för att bara värdera leveransen av hockeyläder och hockeyutrustning.
Det finns också behov av att sätta upp långsiktiga mål och skapa en kultur av ömsesidigt stöd och respekt för utvecklingen, snarare än att jaga snabba resultat. Det är inom denna ram som de svenska talangerna kan återfå den ”sisun” som gjorde svensk hockey så framgångsrik under flera decennier.
Verktyg för att främja mental styrka hos unga
| Verktyg | Beskrivning | Exempel |
|---|---|---|
| Mentalt träningsprogram | Program som fokuserar på visualisering, självsäkerhet och avkoppling. | Regelbunden meditation och samtal med mentaltränare. |
| Lagstärkande aktiviteter | Team-building övningar som förbättrar samarbete och förtroende. | Simuleringsövningar och gemensamma äventyr. |
| Fokus på föräldra- och tränarsamverkan | Skapa en samstämmig bild av vad mental träning innebär för unga spelare. | Workshops och informationsmöten. |
Den förändrade serieorganisationen av svensk hockey för att bygga framtidens stjärnor
För att möta utmaningarna krävs en omstrukturering av seriesystemet i Sverige. Ännu till 2025 debatteras det flitigt om hur man bäst kan skapa en mer rättvis och utvecklande miljö för unga talanger. Flera förslag har framförts, inklusive att ersätta det nuvarande systemet med ett mer progressivt, där varje nivå är tydligt kopplad till spelarnas utvecklingsstadium.
Enligt experter inom hockeysverige.se bör man bland annat:
- Sänka trösklarna för att spela i högre divisioner genom att införa kvalificerade utmaningar för ungdomar.
- Skapa fler regionala ligor för att minska avstånden mellan klubbar och spelare.
- Införa ett tydligt stegvis utvecklingssystem där unga spelare kan klättra genom stegvisa utmaningar och målsättningar.
Detta vill man se som en lösning för att stärka svensk hockeys framtid och för att skapa en större respekt för det hårda arbete som krävs för att nå toppen. Dessa förslag kan också bidra till att behålla fler spelare i landet, istället för att se dem flyga utomlands för att hitta bättre utvecklingsmiljöer. Läs mer om de aktuella diskussionerna i Hockeypuls.
Avslutande insikter: Hur svensk hockey kan återfå sin styrka och ”sisun”
Återupplivningen av svensk hockey kräver mer än bara teknik och fysisk styrka. Det handlar om att odla en mental kultur där vinnarskallen och den outtröttliga vilja att vinna genomsyrar hela systemet, från ungdomsverksamheten till elitnivå. Erikssons kritik speglar en djupare oro för att landets historiska styrka, den svenska hockeytraditionen och den långa resultaten av ett fokussystem som främjar精神 och laganda.
Genom att investera i utbildning av tränare, förbättra ungdomsseriesystemet och stärka samverkan mellan föräldrar och klubbar kan svensk hockey skapa en miljö som lockar fler unga att satsa långsiktigt. Det är ett omfattande arbete, men avgörande för att returnera Sverige till toppen av hockeyvärlden.
För att inspirera den kommande generationen kan man också dra lärdom av de stora hjältarna i Svenska Hockeyhistorien, och skapa en kultur där ”sisun” inte är ett minne blott, utan en levande del av varje spelares mentalitet. Det är först då som svensk hockey kan återta sin position som en av världens främsta och föra vidare arv att spela med passion, integritet och en vilja att alltid vinna.
